Om mig, Lisa Jansson

Min utmaning har alltid legat i att låta naturens säsonger speglas i det jag gör. Det spelar mindre roll om det är till en stor middagsdukning eller sparsamma dekorationer i en kyrka.

Det handlar om att kunna ta en bit av skogen bakom huset och stilisera den, tillföra något men ändå låta den behålla sin naturlighet. På något vis översätta och anpassa naturen till rummet och tillfället. Eller att låta vintern möta våren utan att de tävlar bara samtalar. Det ska vara en naturlig del och förlängning av det som finns runt omkring oss.

För mig finns det olika sätt att möta människor på. Som att i ett kurssammanhang få formulera mig utifrån min värld ger en dimension och ett gensvar som är direkt och uppenbart. Det blir spännande både i relationen till människor och materialet jag arbetar med.

Att få förmedla det jag ser till andra och ge dem möjlighet att uppleva det ger mig en tillfredställelse. Jag vill att deltagarna ska lyfta blicken en aning, se andra saker och söka sig utanför de givna ramarna. Som att se skönheten i fröställningar och vissna blad. Det gånger då någon börjar plocka av ogräset vid sidan om sommarblomslanden eller blir lyckliga för en tuss grön gatukamomill då har jag lyckats.

Jag vill möta människor i deras dröm om t ex en trädgård, en innergård eller en balkong, och sedan visa på möjligheter och lösningar ingen av oss först upptäckt utan som får växa fram i en process. Att se det som inte alltid är det direkt uppenbara, vara vidsynt och öppen. Det ska vara en lösning som passar kunden utifrån deras behov och förmåga. Innehålla både funktion och skönhet och framför allt mening.

En trädgård måste inte ha prunkande rabatter med många färger utan kan lyftas endast av ett vackert skuret fruktträd.